BlackstadsIF

Så var det igång. Projektets inledande aktivitet var bowling.Den 15/5 samlades 25 förväntans-fulla män i Blackstad för att gemensamt åka in till Västerviks bowlinghall. Eller kägelsalong som det hette när bowlingsporten introducerades i Sverige år 1909.På den tiden var det mest fina herrar och kändisar som spelade bowling. I tidningen Bowlaren från 1938 kan man läsa;

Bowling 1909: forna tiders kägelspel, då herrar med punschmagar, rökande stora, tjocka cigarrer och läskande sig med mahognygroggar, roade sig med att kasta klot mot diverse käglor.

Det har väl ändrat sig något sedan dess…
Efter en lite trevande inledning där teknik och bowlingklot provades fram kom spelet igång på allvar. Bowling är en härlig motionsform som passar de allra flesta. Vid banorna sågs gamla som unga. (Den största åldersskillnaden mellan kägelspelarna denna kväll var 51 år). Där fanns allt från nybörjare till proffs, men koncentrationens intensitet var lika stor hos alla. Kloten spelades i alla riktningar - framåt, i sidled, i vissa fall även bakåt!?

(Bild & text Karin Nilsson)

Nyttan av fysisk aktivitet. 13 hälsomedvetna män var och lyssnade på folkhälsoutvecklare Håkan Steiring när han föreläste om Nyttan av fysisk aktivitet.Visst vet väl de allra flesta att man ska röra på sig för att må bra, få bättre kondition och bli smal och smärt inför badsäsongen.
Men fysisk aktivitet handlar om så mycket mer. Visste du att genom att promenera minst 30 minuter var dag halverar du risken för att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.Fysisk aktivitet minskar också risken för högt blodtryck, vuxendiabetes, cancer i tjocktarmen och övervikt, (idag är 2,5 miljoner svenskar överviktiga). Det har även säkerställd effekt när det gäller att lindra ångest, oro och sömnsvårigheter.
Förr idrottade man inte för hälsans skull. Fram till 1700-talet tränade man dock lika mycket som vi gör idag. De största fodringarna på kroppslig kraft och smidighet ställdes på dem som hade de främsta ämbetena, som kungen och riksråden. Att kunna hantera t.ex. en värja var lika viktigt förr som det är att kunna läsa och skriva idag.
	Nu för tiden har promenaden störst potential att öka den fysiska aktiviteten i Sverige. Promenaden engagerar stora muskelgrupper. Stärker muskler, skelett och leder och har dessutom få negativa biverkningar. Ur hälsosynpunkt rekommenderar folkhälsoinstitutet 30 minuters fysisk aktivitet per dag eller att man går minst 10 000 steg på en dag.En brevbärare går ca. 17 000 steg/dag. En fritidspedagog går ca. 15 000 steg/dag. Hur många steg går Du? (Bild & text Karin Nilsson)

Bågskytte lockade många motionärer, så många att vi fick åka i två omgångar. Detta skedde tisdagen den 24/6 och den torsdagen den 26/6. I Rumskulla utrustades de 32 männen med armskydd, pilar och båge. De fick sedan en genomgång på hur det hela skulle gå till.
Instruktören Peter satte tre 10: or och det såg ju inte så svårt ut, men ack, ack vad vi bedrog oss. Bågskytte handlar om mycket teknik, avståndsbedömning och att göra precis lika dant varje gång man skjuter. Något som visade sig inte vara så lätt.



Roger tittar noga på hur Peter gör …	…för att sedan göra lika dant… den gången i alla fall… (lyckoträff!!!)

Vi började skjuta på tavlor på 20 meters håll för att sedan flytta fram till 10 meter. Vi tränade teknik och att blunda på rätt öga. Därefter var det dags att ge sig ut i skogen för att skjuta vilt. Vid jaktskytte används pappersfigurer (avbildade djur) som mål. Man skjuter på olika avstånd som dock är okända för deltagarna. Det gäller att själv kunna uppskatta avståndet och anpassa tekniken därefter. Där har vi säkert svaret på frågan - Hur kan man missa ett stort vildsvin? eller - Hur kan en hare vara så smal?

	Missar man målet får man börja leta…
	Spänningen och koncentrationen var hög under jaktstigen i Rumskulla skogar. Där räknades poäng och antalet använda pilar. Tisdagskvällens Robin Hood blev tillslut Göran Stieng som fick kliva högst upp på prispallen.
Under torsdagen var det mycket jämt. För att kunna kora en vinnare krävdes särspel mellan Henrik Lindersson och Ronny Lindahl. Efter ett rafflande slutspel stod dock Henrik som vinnare och utnämns härmed till Blackstads egen Wilhelm Tell.
Enligt sägner var Wilhelm Tell en schweizisk frihetskämpe och oslagbar bågskytt på 1200-talet. Han tvingades skjuta ett äpple från sin son Walters huvud. Med kunskap, skicklighet och mod styrde Tell pilen rakt i äpplet och sonen stod oskadd. Trots våra vinnares kunskap, skicklighet och mod krävs nog lite mer träning innan de får skjuta ner några äpplen från mitt huvud. (Bild & text Karin Nilsson)

Bergsklättring
Den 1 juli föll regnet från gråtunga moln. Vi blev därför tvungna att flytta med oss Mount Everest in till Oasens lokaler i Västervik. Där instruerade Jim Wasmuth hur vi skulle ta oss upp för den 10 meter höga klätterväggen.

Roger iklädd rollen som Sylvester Stallone i Cliffhanger	Spindelmannen - bara tights som fattas…
Vi jobbade två och två. Medan den ena klättrade höll den andre koll på säkerhetslinan och såg till att man kom ner lugnt och fint…hmm…
Det fanns olika svårighetsgrader på klätterlederna. Självklart ville alla 16 deltagarna sätta flaggan på den svåraste alptoppen. Se bara Tommys vilja och glöd när han stilfullt närmar sig målet! (Bild & text Karin Nilsson)

Cykeltur runt Ogestad stod på programmet den 28 / 7. Det var 14 riktiga motionärer som trampade de 26 kilometrarna.
Gutta hade lämnat T-21:an hemma och kom för kvällen på en hederlig militärcykel. I Sverige hade cykeltillverkningen just sina glansdagar under andra världskriget. Den första "moderna" cykeln kom 1790, mitt under franska revolutionen. Man kunde då se stadens snobbar sparka sig fram med tåspetsarna på Paris gator. Dessa cyklar var tvåhjulingar som hade kroppar i form av hästar eller lejon. I samband med världsutställningen i Paris 1867 blev cykeln populär i hela Europa. Höghjulingen introducerades på 1870-talet. Sedan 1895 har den nutida cykeln i stort sett haft samma utformning.
	Vår cykelfärd gick från Bygdegården, ut i det öppna landskapet. Vi segade oss upp för Källsbergsbacken, vidare förbi Karrum och svängde så småningom in på Ogestads grusväg. Under detta tempolopp skymtade jag Tords beiga ledartröja vid ett par tillfällen. Jag förstår dock hans vilja att komma fram till Svartelns badberg. Där bjöds det på ett svalkande dopp och möjlighet att intaga den medhavda matsäcken

Månadens badpojkar

Lugnet lade sig över cyklisterna och hemfärden gick i saktare mak. I de långa utförsbackarna vid Skutterstad och Slottsmon samlades krafterna för att kunna ta sig genom Kleva och ut till Blackstad. Vid det laget fanns det säkert några som kände att deras bakdel hade avverkat Tour de France, världens längsta (5000 km) och mest krävande etapplopp som går över bla. Alperna och Pyrenéerna. (Bild & text Karin Nilsson)


Helgen den 19 - 20 juni bjöd Stångån på mycket vatten, mer än vanligt. Vi beslöt oss ändå för att paddla den 34 km långa sträckan från Ösjöfors till Storebro. De 26 männen var ivriga att komma iväg. Det dröjde dock inte länge förrän Kalles GPS kom flytande i vattnet och därmed hade första kanoten vält… och fler skulle det bli. Män och kvinnor är olika… även när det gäller Kanoting. Redan från första början väcktes tävlingsinstinkten där det gällde att ligga först eller att preja ut närliggande kanoter ur ån… hur nu det skulle gå till?! Erfarenheterna från förra året när kvinnorna paddlade var att de tog det med ro. De njöt mer av lugnet och av naturen. Visst var det väl några män som försökte njuta av naturen, på sitt sätt. Eller vad gjorde annars Tommy och Hasse likt Moses i vassen?
Vi tog oss ner till Bråneholm där vi skulle lyfta kanoterna. Det fanns en ramp att köra upp på, för att undvika att hamna bland stenarna och fallet som fanns längre ner. Det var mycket strömt vilket gjorde att detta lyckades olika bra. Tekniken att ta sig upp på rampen var av skilda slag. Allt från att göra som Annelie och jag, dvs. som man ska, till att åka baklänges eller missa rampen helt. Det var inte många som klarade sig torra efter den strapatsen. Det genomfördes dock ett gott samarbete där ett gäng lotsade de kommande kanoterna upp på rampen. Längre ner stod ett gäng och samlade ihop alla saker som kom flytande. Per och Göran ville ha mer spänning. De lastade därför i sin kanot igen för att se om de skulle klara forsen. Vi andra visste redan hur det skulle sluta och därmed hade 9 av våra 14 kanoter tagit in vatten.


Glada och lättade över att ha tagit oss upp på land helskinnade, skådade vi nedströms för att se hur fortsättningen skulle bli. En något makaber syn mötte oss när vi såg den sönderslagna kanoten som låg vikt runt en sten. Efter välbehövligt intagande av matsäck satte vi åter i kanoterna och tog oss ner utan större problem. Vi paddlade vidare förbi vrakdelar och diverse saker som tagit sig ner för forsen (som t.ex. Mattias kylväska).
Vi kom så småningom till vårt övernattnings-ställe vid Försjön. Där fick kanotisterna en välkomstdrink och bjöds till det dukade långbordet. Vår underbara serveringspersonal, Åsa, Ann och Kristin bjöd på melon och skinka till förrätt. På menyn stod sedan;
	Potatisgratäng, Fläskfile´med kantarellsås. Sallad och bröd


Även kaffe och choklad serverades vid sjöns strand där solen sakta sänktes. Elden tändes och en efter en kröp trötta till kojs i tälten som var uppslagna runt omkring.
		Kvar vid elden satt ett järngäng som sent på natten bjöds på Bullens varmkorv och oförglömlig teaterföreställning av Hasse Larsson. För allas skull tänker jag inte recensera teaterföreställningen… Så småningom ljöd snarkningarna över nejden och vi fick några timmars sömn. (Öronproppar var värdefulla, eller så kunde man som Pontus, fly och bära ut tältet på bryggan).


Efter morgondopp i Försjöns klara vatten serverades hotellfrukost. Då hade även kanotisterna möjlighet att göra sig egen matsäck för dagens prövningar.
		Många var sugna på att komma iväg och lastade i kanoterna. Tempot andra dagen var dock lite mer avmattat. Paddlingen gick över blanka sjöar, genom slingriga vassgångar och över översvämmade gärden. Till slut kom vi fram till den långdragna Storebrodammen. De flesta paddlade denna sträcka på ca. en timme, förutom ett par kanotister som ångade på, på halva tiden. Nästa gång ska dessa personer få paddla i motsatt riktning, dvs. uppströms för att få lite mer utmaning. :-) Överlag tror jag att denna helg var till stor behållning för de flesta. Friluftkänsla, god mat, härlig social samvaro och en god natts sömn... efteråt. Kan det bli mycket bättre… (Bild & text Karin Nilsson)

Lördagen den 26 augusti var det många som väntat på. Inte för att det var den sista aktiviteten i vårt projekt utan för att det var då herrarna skulle få utlopp för sin Formal 1-dröm. Tänk att få stå i pole position på Monza-banan i Italien med Michael Schumacher i ögonvrån…
På Västerviks Go Cart Center skulle det köras ett Le Mans-lopp. Killarna blev uppdelade i 8 lag med 4 förare i varje. Efter en kort genomgång av bilarna och säkerheten var det dags att köra 12 minuters uppvärmning. Det fungerade även som tidskval för att jaga pole position i huvudloppet. Under ett Le Manslopp kör man sedan 60 minuter med flygande byten. Vinner gör det lag som kör flest varv. Därför är det viktigt att bytena går snabbt och smidigt. Var 7:e minut kom en kille ut och visade att det var dags att köra in i depån och byta. Det var dock inte alla som upptäckte detta och Joakim var i upplösningstillstånd när han inte fick komma ut på banan.
I väntans tider…
	På banan gick det annars ganska schysst till. Visst lite gruff blev det ibland, tävlingsinstinkten är det ju inget fel på. Ibland har man hört; "En man bakom ratten och vägarna är säkra". Jag skulle nog vilja tillägga "…speciellt när de befinner sig utanför vägen". Magnus såg sargen i närbild och Anders genade över gräset. Störst problem hade nog ändå Sven som körde av banan och nerför en grässlänt. Jag var uppriktigt sagt orolig för att han skulle krocka med min privata bil som stod på parkeringen.
När 60 minuter gått räknades varven och ett vinnande lag kunde koras. Upp på prispallen fick Per-Inge, Peter, Hans och Joakim kliva och mottaga en medalj i ädlaste valör. Denna putsades flitigt senare under kvällen.Dessutom slog Joakim banrekordet för 2003. Detta är dock något som blivit omdiskuterat. I dopingkontrollen efter loppet kunde man konstatera att bilens inställningar gjorde att den gick för fort i förhållande till de andra.

Efter Go Carten vände vi hem till klubblokalen på Torvalla. Där väntade ett dukat långbord. Under kvällen njöt vi av god mat, dryck och trevlig samvaro. Dessutom fick några motionärer visa prov på sin smidighet, uthållighet och teknik när det var dags att fånga korv med munnen. Korven satt bunden i ett långt snöre runt midjan. Genom välkända rörelser sattes korven i svängning och kunde så småningom fångas med munnen. Vi som såg detta konststycke har säkert förlängt våra liv ett år eller så… (Bild & text Karin Nilsson)

Projektet "Vem vill bli motionär - Kom som du är 2003" har pågått from. 7/5 tom. 16/8. Under denna period har alla Blackstad IF´s män över 20 år haft möjlighet att deltaga i projektet. Vi har erbjudit bowling, föreläsning, boxercise, bågskytte, klättring, kanot med övernattning, cykeltur och GoCart.
Vi anser att höjdpunkterna var kanot och GoCart. Kanotpaddlingen gav en friluftskänsla fylld med äventyr och samhörighet. De 26 kanotisterna fick möjlighet att prata och upptäcka nya sidor hos varandra, liksom hos sig själva. Efter att 4 fullvuxna karlar delat på ett 3-manna tält känner de till varandras hemligheter…
På GoCart-banan väcktes leklusten till liv. Som ögonen lyser på små barn vid jul, så tindrade förarnas ögon när de med iver fick se bilarna. Senare under kvällen bidrog alla till en mycket rolig och trevlig avslutningsfest på Torvalla. Först fram på småtimmarna var det dags att vandra hemåt.
Vårt syfte med projektet var att väcka motivation för motion, öka gemenskapen och hitta glädjen i att röra sig. Nu kan man ju tycka att dessa aktiviteter inte varit särskilt motionsgivande. Då får man se det i ett större sammanhang. Motion är bara en del i vår hälsa. Det är minst lika viktigt med gemenskap och glädje för vårt välbefinnande. Under projektets gång har 51 män deltagit. Även åldersskillnaden var 51 där den yngsta var 21 och den äldsta 72 år.
Vi vill som avslutning tacka Helena, Kristin, Ann, Åsa, Lena, Andreas och Louise för all hjälp vid kanotfärden. Vi tackar Handlarn´ för den goda service de givit oss och Sollan för de underbart goda tårtorna.
Vi tackar självklart "våra" pojkar för den gångna sommaren. För oss har det varit kul, spännande och lite annorlunda. Det har givit oss många nya upplevelser. Trots detta väntar oss fortfarande en. Killarna överraskade oss med ett presentkort på floating. När höstmörkret faller stänger vi in oss i en saltvattenfylld tank. När floatingen utvecklades var syftet att hjärnan effektivare skulle kunna bearbeta hemska upplevelser. Så gör även vi… Annelie & Karin

	Hem
	Kontakt

	Om Bif
	Styrelsen
	Fotboll

	Bygdebladet
	Sponsorer
	Gästbok
	Länkar
	Fotoalbum